Nitashantas Gåvor

Nitashantas Gåvor

Holder of the Four Sacred Wheels of Knowledge

"Det tar ett helt liv att lära sig leva livet."

Vem är Herren, egentligen?

ReligionSkapad av Bernardo tis, november 22, 2011 11:46:51

Det säges att en ande talade till Mose och sade:
"Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret."
"Du skall inte dräpa."
"Den som slår ihjäl en människa skall straffas med döden."
"Den som rövar bort en människa skall straffas med döden."
"Om någon begår det dådet att han dräper sin nästa med list, så skall du gripa honom, även om han är invid mitt altare, och han måste dö."
"Du skall inte ha begär till din nästas hustru."
"Du skall inte begå äktenskapsbrott."
"Om en man begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru, skall både äktenskapsbrytaren och äktenskapsbryterskan straffas med döden."
"Du skall inte ha begär till din nästas hus."


Denne anden, som kallade sig själv Herren, kom tillbaka till Moses och sade:
"... jag stigit ner för att ... föra dem från Egypten till ett land som är rikt och vidsträckt och som flödar av mjölk och honung, det land där det nu bor kanaaneer, hettiter, amoreer, perisseer, hiveer och jevuseer."

Herren talade än en gång till Mose:

"Kräv ut hämnd för israeliterna ..."

Då satte sig Mose genast till handling:

Mose sände dem ut i strid, tusen man från varje stam.
De tågade mot Midjan, så som Herren hade befallt Mose, och de dödade alla av manligt kön. Förutom alla andra som dräptes dödade de också de midjanitiska kungarna, Evi, Rekem, Sur, Hur och Reva.
Midjaniternas kvinnor och barn togs till fånga.
Men Mose greps av vrede mot härens befäl.
Han sade till dem: "Har ni låtit alla kvinnorna leva!
Döda nu alla barn av manligt kön, och
döda alla kvinnor som har haft samlag med en man.”



Den ”Helige” Kungen David:
"Förr eller senare faller jag offer för Saul", tänkte David. "Det bästa jag kan göra är att fly till filisteernas land.”
Alltså bröt David upp tillsammans med de sexhundra man han hade med sig och gick över till kungen i Gat, Akish, Maoks son. Hos honom slog sig David ner med sina män, var och en med sin familj.
"Om jag har vunnit din gunst", sade David till Akish, "låt mig då få bosätta mig i någon av städerna ute i landet. Inte skall jag väl bo här i huvudstaden hos dig, herre?" Genast förlänade Akish honom Siklag - det är därför denna stad än i dag tillhör Juda kungar.
Han och hans män drog ut på plundringståg mot geshureerna, girseerna och amalekiterna; det var dessa folk som bodde i området mellan Telam och Shur, ända bort mot Egypten.
Under sina härjningar i landet lämnade David varken män eller kvinnor vid liv.
Han tog med sig får och kor, åsnor och kameler och kläder och vände så tillbaka till Akish.
När Akish frågade: "Vem har ni plundrat i dag", kunde David svara att de hade varit i Judas del av Negev eller i jerachmeeliternas del eller i keniternas.
David skonade varken män eller kvinnor. Han var rädd att de skulle anklaga honom för vad han gjort, om de kom levande till Gat.
Så brukade David gå till väga under hela den tid han bodde i filisteernas land.

David töjde moralens gränser ännu längre:
Vid årsskiftet, den tid då kungar drar i fält, sände David ut Joav med hans män och hela Israel, och de skövlade ammoniternas land och belägrade Rabba.
Men David själv stannade i Jerusalem.
En dag när David hade stigit upp efter sin middagsvila och gick omkring uppe på taket till sitt palats fick han därifrån se en kvinna som badade. Hon var mycket vacker.
David förhörde sig om vem hon var och fick veta att det var Batseba, dotter till Eliam och hustru till hettiten Uria.
Då skickade David några män för att hämta henne, hon kom till honom, och han låg med henne fast hennes reningstid ännu varade. Sedan återvände hon hem. Hon blev havande, och hon meddelade David: "Jag väntar barn."
Då sände David order till Joav: "Skicka hit hettiten Uria!" Joav skickade i väg Uria, och när han kom frågade David hur det var med Joav och med hären och hur det gick i kriget. Sedan sade David: "Gå nu hem och tvätta dammet av fötterna!" [Aha! Han försökte lura Uria till faderskapet!]
Då Uria lämnade palatset lät kungen skicka en gåva efter honom. Men Uria gick inte hem utan lade sig att sova vid ingången till palatset bland kungens tjänare.
När David fick reda på att han inte hade gått hem frågade han honom: "Du har ju varit borta länge, varför går du inte hem?" Uria svarade: "Arken och Israel och Juda är i fält. Min herre Joav och kungens män har sitt läger ute i det fria. Skulle då jag gå hem och äta och dricka och ligga med min hustru? Nej, så sant du lever, aldrig att jag skulle göra så!"
Då sade David till honom: "Stanna här i dag, så kan du gå i morgon." Och Uria stannade i Jerusalem den dagen. Dagen därpå bjöd David honom till sitt bord och åt med honom och drack honom full .
På kvällen gick Uria och lade sig bland kungens tjänare; hem gick han inte. [Nähä! Urias integritet var starkare än Davids sprit.]
Nästa morgon skrev David ett brev till Joav och sände det med Uria. Han skrev: "Ställ Uria i första ledet, där striden är hetast, och dra er sedan undan från honom, så att han blir träffad och stupar."
Joav, som belägrade Rabba, ställde Uria på en plats där han visste att motståndarna var starka. Stadens försvarare gjorde ett utfall och angrep Joav, och flera i Davids här stupade. Också hettiten Uria dog.
Joav skickade rapport till David om stridens förlopp och sade till kuriren: "När du har redogjort för striden kan det hända att kungen är uppbragt och frågar: Varför gick ni så nära staden och sökte strid? Förstod ni inte att de skulle skjuta uppifrån murkrönet? Vem var det som dödade Avimelek, Jerubbeshets son, om inte en kvinna som kastade ner en kvarnsten på honom från muren i Teves, så att han dog? Varför gick ni så nära muren? - Då skall du säga: Också din tjänare hettiten Uria är död."
Kuriren gav sig i väg, och när han kom till David framförde han Joavs budskap. "De var starkare än vi", berättade han, "och de gjorde ett utfall mot oss, men vi drev dem tillbaka till stadsporten. Då sköt bågskyttarna på oss uppe från murkrönet, och flera av dina soldater stupade. Också din tjänare hettiten Uria är död."
David sade åt kuriren att han skulle hälsa Joav att inte ta illa vid sig av det som hänt. "Än den ene, än den andre blir svärdets byte. Joav skall fullfölja belägringen av staden och jämna den med marken. Säg åt honom att vara vid gott mod."
När Urias hustru fick veta att Uria var död höll hon dödsklagan över sin man. Efter sorgetidens slut tog David henne hem till sig. Hon blev hans hustru, och hon födde honom en son.

Höll David Herrens bud och stadgar?
David hyste begär till filisteernas hus och drog ut på plundringståg, folkmord och etnisk rensning.
Han hyste också begär till sin nästas hustru, begick äktenskapsbrott och dräpte Uria med list.

Trots allt verkar Herren vara nöjd med David, eftersom han säger till Salomon:
”Jag är Herren, din Gud:
”... om du vandrar mina vägar och rättar dig efter mina bud och stadgar, så som din far David gjorde...”
”Om du nu vandrar mina vägar, så som din far David gjorde, med rent och redligt hjärta, så att du i allt gör som jag har befallt dig och håller mina bud och stadgar...”

Och till Jerobeam säger Herren:
”... Men du har inte varit lik min tjänare David, som följde mina bud och höll sig till mig av hela sitt hjärta, så att han bara gjorde det som var rätt i mina ögon...”
”... för min tjänare Davids skull, ty honom utvalde jag, och han höll mina lagar och stadgar.”


Kontentan:
Egentligen påstår inte denne Herren att han är Gud. Han ger inte ut sig för att vara Skaparen; Han som är Gud för allt och alla. Utan Herren säger att han är "din gud"; alltså israeliternas gud. Man kan anta att han är ett lägre gudom bara för israeliterna upptagen bara av deras angelägenheter och intressen. Därför räknar han bara israeliterna som människor och enligt honom ”din nästa” skall bara vara en annan israelit.
Således, att ha begär till andras hus och hustrur, begå äktenskapsbrott och folkmord, ljuga, stjäla, röva, plundra och dräpa är helt i enlighet med denne Herrens bud och stadgar, så länge det begås mot annat folk än hans ”utvalda”.
Dessutom kan Herren se mellan fingrarna ibland när det gäller hans ”tjänare”, som i Davids fall.
Denne Herren som sade sig vara ”din gud” är tydligen ett väsen av lägrestående medvetande. Han beskriver sig själv som psykopat: ”... jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud, som låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led ... ”

Slutsatser:

1.- Herren är inte Gud.
2.- Bibeln erbjuder den ideologiska grunden för imperialisternas politiska agenda och på så sätt rättfärdigar sådana brott mot mänskligheten, som folkmordet på ursprungsbefolkningen i Amerika, den Europeiska slavhandeln och den pågående människoslakt i Mellanöstern, Afrika och Afghanistan.
3.- Jag skulle förhålla mig skeptisk till en "gud" som dyker upp ur en brinnande buske, med tanke på ett sannolikt samband mellan buskens lågor och Helvetets eldar.

Referenser:

2 Mos 20:1, 2, 7, 13, 14, 17 & 21:12, 14, 16; 3 Mos 20:10; 4 Mos 31:1, 2, 6 - 9, 14, 15, 17; 5Mos 5:9; 1 Sam 27:1, 2, 3, 5 – 12; 1 Sam 28:1, 2; 2 Sam 11:1 – 27; 1 Kung 3:11, 14; 1 Kung 9:4; 1 Kung 11:33, 34, 38; 1 Kung 14:8.

  • Kommentarer(0)//sblog.bauder.se/#post2