Nitashantas Gåvor

Nitashantas Gåvor

Holder of the Four Sacred Wheels of Knowledge

"Det tar ett helt liv att lära sig leva livet."

Brihadaranyaka Upanishad

ReligionSkapad av Bernardo ons, april 30, 2014 18:00:55
Yagnavalkya:
Maitreyi, jag har beslutat att avstå från världen och påbörja ett liv av försakelse. Därför vill jag dela min egendom mellan dig och min andra fru, Katyayani.



Maitreyi:
Min herre, om hela jorden tillhörde mig, med all dess rikedom, ska jag genom besittning av den uppnå odödlighet?

Yagnavalkya:
Nej. Ditt liv skulle vara som det av de rika. Ingen kan hoppas på att uppnå odödlighet genom rikedom.

Maitreyi:
Vilket behov har jag då av rikedom? Min herre, snälla, berätta vad du vet om vägen till odödligheten.

Yagnavalkya:
Du har alltid varit mig kär, Maitreyi, och nu ber du mig att lära dig den sanningen som är närmast mitt hjärta. Kom, sätt dig med mig. Jag ska förklara det för dig. Meditera på vad jag säger.

Det är inte för mannens skull, min älskade, som mannen hålls kär, men för Självets skull.
Det är inte för hustruns skull, min älskade, som hustrun hålls kär, men för Självets skull.
Det är inte för barnens skull, min älskade, som barnen hålls kära, men för Självets skull...

Självet, älskade Maitreyi, bör kännas. Hör om det, reflektera över det, meditera på det. Genom att känna Självet, min älskade, genom att höra om det, genom reflektion och meditation, kommer man att veta allt...

Så som en klump av salt när den kastas i vattnet löses upp och kan inte tas upp igen, men var man än smakar på vattnet är det salt, på samma sätt, O Maitreyi, är det för det individuella självet när det upplöses i den Evige - rent medvetande, oändlig och transcendent.
Individualiteten uppstår av okunskap genom identifiering av Självet med elementen, men i Gudomlig Upplysning, med försvinnandet av medvetandet av de många, försvinner också individualiteten.
Där det finns medvetande om Självet, är individualitet inte mer.

Det här är det, min älskade, jag ville berätta.

Maitreyi:
"Där det finns medvetenhet om Självet, är individualitet inte mer": det som du säger, min herre, förvirrar mig.

Yagnavalkya:
Min älskade, låt inget jag har sagt förvirra dig. Men meditera väl på den sanning som jag har talat.

Så länge det finns dualitet, ser man den andra, man hör den andra, man luktar den andra, man talar till den andra, man tänker på den andra, man känner den andra.

Men då för den upplyste allt löses i Självet, Vem är där för att ses av vem? Vem är där för att lukta vem? Vem är där för att höras av vem? Vem är där för att bli tilltalad av vem? Vem är där för att ses av vem? Vem är där för att vara känd av vem?

Ah, Maitreyi, den Intelligensen som avslöjar allt, av vem skall den avslöjas? Av vem skall Kännaren bli känd?

Självet beskrivs som inte det och inte heller det. Det är obegripligt, för det inte kan begripas; beständig, för det aldrig sönderfaller; obunden, för det är aldrig bunden.

Av vem, min älskade, skall Kännaren bli känd?

Det här är det som jag lär dig, O Maitreyi. Detta är sanningen om odödlighet.

Med dessa ord, trädde Yagnavalkya in i ett liv av försakelse.

  • Kommentarer(0)//sblog.bauder.se/#post11