Aitareya Upanishad
ReligionSkapad av Bernardo ons, april 30, 2014 16:43:08
Innan skapelsen var Självet allt som fanns, Självet var ensam. Inget annat fanns.
Då tänkte Självet: Låt mig sända ut världarna.
Han sände ut världarn: Ambhas, den högsta världen, över himlen och upprätthållen av den; Marichi, himlen; Mara, den dödliga världen, jorden; och Apa, världen under jorden.
Han tänkte: Skåda världarna. Låt mig nu sända ut väktarna...
Sedan skickade han ut väktarna.
Han tänkte: Se dessa världar och väktarna av dessa världar. Låt mig nu sända ut mat till väktarna... Sedan skickade han ut mat till dem.
Han tänkte: Hur ska det finnas väktare och jag har ingen del i dem?
Om, utan mig, tal yttras, andetag dras, ögon ser, öron hör, hud känner, sinnen tänker, könsorgan fortplantar, vad är jag?
Han tänkte: Låt mig komma in i väktarna.
Varpå, genom att öppnade deras skallar och steg in. Dörren genom vilken han trädde in kallas dörren till gudomlig lycka.*
* De vise förklarar att denna dörr av gudomlig lycka, den högsta centrum för andligt medvetande, tekniskt känd som sahashrara, den tusen-bladiga lotusblomman, ligger i subtil form i mitten av hjärnan. När yogin, försjunken i meditation, får kontakt med detta center, inser han sin enhet med Brahman.
- Kommentarer(0)//sblog.bauder.se/#post10
